Time is... a lot of things I guess.
Come on now, love. Don't you look back.
"Ledig" från skolan idag.
Igår fyllde min älskade mormor 69 år :)
Så jag och mamma var dit och gratulerade födelsedags... jaa, inte barnet i alla fall.
Vet inte vad man ska säga riktigt.
Födelsedagskvinnan kanske? :P
Om någon har ett bättre förslag: let me know.
Har också lovat att baka strassburgare och kolakaka åt farmor och farfar, så det är i full gång.
Farfar fyller nämligen 80 år på fredag :)
Shit pommes...
Tänk så länge det är egentligen.
Och tänk så mycket han har gjort under dessa 80 år:
- alla människor han har träffat
- alla känslor han har hunnit känna
- alla steg han har gått
- alla andetag han har tagit osv.
Det är ganska läskigt att tänka på hur länge 80 år är egentligen.
Själv känns det ju som att man aldrig kommer hinna bli vuxen och ta del av alla "vuxengrejer" som finns.
Jag är nästan 100% säker på att min farfar tänkte samma sak när han var typ 20 år gammal.
Det där är en evig paradox enligt min åsikt.
Man vill bli "vuxen", få bestämma själv och göra allt det där som vuxna måste göra.
Men sedan när man väl tar steget in i vuxenvärlden längtar man tillbaka till den där bekymmerslösa tiden utan räkningar, skrikande barn, bensinpriser, lån på huset etc.
Jag säger nu inte att detta håller på jämt.
Om jag tar mig själv som exempel så kan jag ju säga att jag är i någon sorts gråzon just nu.
Jag är inget barn längre, inte riktigt en ungdom heller, men jag är inte accepterad som vuxen än.
Vissa dagar tar jag mig själv i kragen och växer upp lite: jag ringer viktiga telefonsamtal, krattar gräsmattan, städar, plockar ur diskmaskinen, lagar mat, betalar räkningar, tankar bilen, gör det jag ska i allmänhet utan att klaga och bidrar till hemmet på något sätt.
(Självklart finns det andra "vuxna" saker som är större än så, men småsakerna är viktiga de med.)
Men andra dagar tänker jag bara: "Ååh, om man ändå var 10 igen... Största bekymret man hade var vem man skulle leka med, var man skulle leka och vad man skulle leka..."
Självömkan kallas det där förresten xD
Jag vet att jag är bra på att tjorva till saker, men min poäng med alla dessa ord är:
Tänk så mycket jag kommer hinna med under min livstid! Så varför stressa på allting nu?
Lev & må!
♥ Kiitos
