Tunga ögonlock...
Jag är helt slut, mina trogna bloggläsare.
Egentligen borde jag ligga nerbäddad i min varma säng just nu och sova sött...
Idag var första dagen på LTU med mina två första grammatiklektioner i Engelska A.
(Och detta är inte samma Engelska A som på gymnasiet, vilket jag har fått erfara kan missuppfattas som det när jag nämner detta ibland).
Alarmet ringde 05.40 och i några förvirrade minuter var jag inte medveten om var jag egentligen befann mig...
Sedan masade jag mig långsamt upp ur sängen och tydligen gjorde jag mig i ordning.
Bussen ner på Bojn gick 06.30 och sedan vidare med universitetsbussen 06.50.
Skönt att Kicki också skulle vara där idag, kändes inte fullt så ensamt då måste jag säga ^_^
Men summan av kardemumman är väl att allting gick bra.
Kursen kändes som att jag verkligen kommer gilla den, klassen var helt okej i storlek och det verkar som att jag kommer trivas med klasskamraterna också.
Två av dem har då redan pratat frivilligt med mig idag xD
OBS! Lägg märke till självironin i föregående uttalande...
Skämt å sido, så känns det bra det här!
Och när jag väl klev på universitetsbussen imorse flög all oro och nervositet iväg med höstvindarna.
Jag kände mig inte alls så liten och betydelselös som jag trodde att jag skulle känna mig!
Skööööööööööööönt säger jag bara! :)
Until we meet again, my friends.
Remember: life is what you make of it.
Lev & må!
♥ Kiitos
Egentligen borde jag ligga nerbäddad i min varma säng just nu och sova sött...
Idag var första dagen på LTU med mina två första grammatiklektioner i Engelska A.
(Och detta är inte samma Engelska A som på gymnasiet, vilket jag har fått erfara kan missuppfattas som det när jag nämner detta ibland).
Alarmet ringde 05.40 och i några förvirrade minuter var jag inte medveten om var jag egentligen befann mig...
Sedan masade jag mig långsamt upp ur sängen och tydligen gjorde jag mig i ordning.
Bussen ner på Bojn gick 06.30 och sedan vidare med universitetsbussen 06.50.
Skönt att Kicki också skulle vara där idag, kändes inte fullt så ensamt då måste jag säga ^_^
Men summan av kardemumman är väl att allting gick bra.
Kursen kändes som att jag verkligen kommer gilla den, klassen var helt okej i storlek och det verkar som att jag kommer trivas med klasskamraterna också.
Två av dem har då redan pratat frivilligt med mig idag xD
OBS! Lägg märke till självironin i föregående uttalande...
Skämt å sido, så känns det bra det här!
Och när jag väl klev på universitetsbussen imorse flög all oro och nervositet iväg med höstvindarna.
Jag kände mig inte alls så liten och betydelselös som jag trodde att jag skulle känna mig!
Skööööööööööööönt säger jag bara! :)
Until we meet again, my friends.
Remember: life is what you make of it.
Lev & må!
♥ Kiitos
Kommentarer
Trackback
