This Ain't Your Fairytale

Får man skriva det som ett ord egentligen? Jag undrar jag... Känns lite konstigt. Jajja.
Idag är det söndag, dagen före måndag. Och det känns jobbigt.
Är fortfarande ganska sjuk, kommer antagligen att däcka efter skolan imorgon. Fast vi ska ju till Boden och titta på klänningar. Men jag brukar ju ändå alltid somna i bilen när resan tar mer än ca 10 minuter. Och så har det varit sedan jag var liten -_-' 
Mormor skulle nog också följa och titta på lite klänningar. Än så länge är det jag, Malin, mamma och mormor. Malins mamma Monica skulle kanske följa hon med. Vi får se hur det blir :)

Har börjat funderar på vad fasen jag och Malin ska göra av vårt projektarbete. Vi måste bestämma låtar, ev scendekoration, när vi ska ha den och för vem, när vi ska hinna öva osv... Det jag oroar mig för är om vi kommer hinna med allt. Jag har också börjat ifrågasätta om jag verkligen vill söka in på Framnäs. Jag känner ju så himla starkt att jag vill lära mig finska också. Och jag vet inte om jag har de musikteoretiska kunskaperna än som behövs för att klara intagningsproven. Jag kan läsa noter, men än så länge är jag bara en amatör när det gäller ackord och sådant. Jag måste prata med Anna-Greta och kolla upp på internet hur det är. Det som är synd är ju att Anna-Greta blir mammaledig i april, så då blir det lite svårt att få hennes hjälp.

När folk frågar mig:
"Jaha, vad ska du göra efter gymnasiet då?" så svarar jag oftast:
"Jaa, jag hade kanske tänkt söka till en sång- och musiklinje på Framnäs som är ett år. Och så vill jag lära mig finska, kanske bo där ett tag också". När jag nämner finska så får jag 99,9% av gångerna en väldigt frågande min som sedan går över i en "skämtar-hon-med-mig-nu-eller-är-hon-verkligen-seriös-min".
Det följs av frågan:
"Men varför just FINSKA?", på vilken jag inte kan svara något bättre än:
"För att jag tycker att det är ett sånt vackert språk. Jag har helt enkelt fastnat för det, det är som att någonting drar mig till det. Jag vet inte riktigt varför egentligen..."
Och jag kan verkligen inte förklara det bättre än så. Det är någonting som drar mig till språket, landet och kulturen. Jag kan inte förklara det bättre än så. Det känns som att det är meningen att jag ska lära mig, som att det passar in på mig på något sätt. Nu blir jag väldigt "romantisk" och fånigt poetisk känner jag... Men det är så det känns.
Språk är någonting som jag alltid har varit fascinerad av och tyckt om att studera.
Och mitt intresse för att sjunga antar jag är en del av min fascination för språk. Jag tycker om att kunna uttrycka mig genom orden som dessutom är tonsatta. Jag vet vad jag tycker om att syssla med, men jag vet inte VAD jag ska göra av det, som jag säkert har skrivit förut.

Trots mina förkylningsdimmor så kommer jag ihåg hela den underbara filmen Moulin Rouge som jag såg igår. Fullkomligt underbar film! De sjunger så vackert (Ewan McGregor & Nicole Kidman) och de oerhört fyndigt ihopsatta medleys som de har är jätteroliga att höra på :) Till alla som inte har sett filmen: SE DEN!

Orkar inte göra YouTube idag, så det blir bara "låttips" eller vad man nu ska kalla det...

Dagens låtar:

High Hopes (Live) - Nightwish (End of an Era)
The Cage - Sonata Arctica
Gone With The Sin - HIM
Jam (Hidden Track) - Sonata Arctica


And once again I'm going to declare my worship of Tony Kakko to everyone who has the patience to read this schizofrenic change into another language... (I am truly sorry, I do not know what happens to me sometimes. I  guess I just have to get the English words out of my system or something.)

I played Ashes To Ashes - Northern Kings on my cellphone yesterday before I went to sleep, and I just can't help but to feel this great admiration for this man. He truly is a natural at what he does. I must confess that I am a bit jealous at his talent ;)

Tony, you seriously rock my world <3 You make the sun shine on me even on my darkest days. Thank you.

♥ Kiitos