This Ain't Your Fairytale

( We'll start in English today I think. Just to make it a little bit more interesting. )

And now it's official. I am ADDICTED.
"To what?", you may ask.
And I will oblige you by giving you a straight-up answer.
From this moment on let it be known to one and all that I am, except me being a schizofrenic nonsense-writing lunatic, a serious ADDICT...
I have now confirmed that I am wierd.
Last night Mr. Tuomas Holopainen visited my dreams for the first time.
( And no, Malin, not in a dirty way... )
As some of you maybe know already I dream about Mr. Tony Kakko on a regular basis.
So now I am obviously going to dream about both of them in the future.
Not that I am complaining.
Certainly not!
It's just that I feel like a wierdo and a little bit like a crazy stalker/fan.
And the fact that I switch to English for brief periods of time when I write and talk is seriously troubling to say the least...
Well, that is the way it's going to be I suppose.
I can't help who I am, can I?

Såå... Efter ett litet schizofrent inlägg så blir det allvar igen. Se det från den ljusa sidan, jag har inte några alteregon som jag har döpt än i alla fall xD

Mitt sportlov var väl inte så lyckat. Men förkylningen är bättre nu och jag är mest bara täppt i näsan. Lite jobbigt att sova och äta när man inte kan andas genom näsan. Men där så kommer mitt VÄLSIGNADE nässpray in i bilden. Halleluja för den som uppfann detta underbara läkemedel säger jag bara! Utan det skulle jag inte fungera alls på dagarna. Inte ett sånt där ämne man tar upp och pratar om på typ en första dejt eller någonting sådant... MEN JAG ÄLSKAR DETTA NÄSSPRAY!

Hm... Alltså. Seriöst inlägg var det ja.
I veckan så praktiserar jag på Centrum i Älvsbyn. Himla roligt! Jag gillar ju att förbereda mat, hacka grönsaker och sådant. Och alla är jättetrevliga! Verkligen skön arbetsmiljö att vara i hela dagarna. Jag jobbar mellan ca 09.30 - 17.30. Får gå så jag hinner med 242 Vidsel som åker 17.35 från Älvsbyn. Längtar inte tillbaka till skolan... Är så skönt när man får göra någonting praktiskt på dagen som t ex hacka grönsaker, diska, lägga upp mat på tallrikar. Istället för att sitta på skolan och ha hål i flera timmar och känna hur man bara segar ner sig mer och mer.
Nog för att jag saknar kompisarna och det sociala på skolan förstås. Man kan ju inte vara lika knäpp på arbetet heller som på skolan :P

Fick precis den där rastlösa känslan som jag får ibland när jag hör Tony Kakko sjunga eller prata. Jag kan inte förklara vad det är för känsla riktigt. Det enda jag vet är att jag skulle ge nästan vad som helst för att få träffa den där mannen och prata med honom. Varför? Jag vet inte. Det är någonting inom mig som inte vill lugna ner sig förrän jag har träffat honom. Det är en jobbig känsla ibland. För jag vet inte om det är en omöjlig önskan jag har. Jag vet att det inte finns någon som riktigt kan förstå hur jag känner. Det är så konstigt, som att det är meningen att jag ska träffa honom på något sätt.
Jag är ju en sådan där person som tror på att saker är "menade" att hända. Mormor tror att min dragning till Finland kan ha något med ett tidigare liv eller liknande att göra. Vi tror på sådant i min familj. Det skulle den värsta tvivlare också göra om han/hon varit med om det min mormor har varit med om. Jag känner att det är någonting jag måste hitta i Finland och i och med att jag lär mig det finska språket. Jag vet bara inte vad, eller varför det känns så. Underligt...

Och nu det som alla har väntat på ända sedan jag skrev mitt förra inlägg...
( Eller så kanske inte. Vad vet jag? )

Dagens YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=lg6Qiom93OA&NR=1
Agnes (Finnish Idol) - Tallulah (Sonata Arctica cover)

http://www.youtube.com/watch?v=o5JAPkvnyso
Jack Black, Will Ferrell, John C Reilly sing at the Oscars

http://www.youtube.com/watch?v=NoXLu9Rz70g
Jack Black & Will Ferrell - Get Off the Stage (Oscar Song)

Det var allt för idag. Lev och må.

♥ Kiitos