This Ain't Your Fairytale

No, you can't surprise me anymore. I've seen it all before.

Gah!
Kom på igår kväll (precis när jag skulle sova) att jag hade en översättning som ska in imorrn.
Gissa vem som inte kunde sova ordentligt inatt?
Bah.
Tar en liten paus på fem-tio minuter nu från eländet.
Don't get me wrong: jag älskar engelska och jag gillar verkligen kursen jag går.
Men ibland vill jag bara k r ä k a s när jag tänker på alla läxor.
Är trött på att jobba hemma med massa grejer hela tiden.
Vore enkelt om man jobbade: då gör man det man ska på jobbet och behöver inte bry sig nå mer när man kommer hem.
De flesta jobb är så i alla fall.
Har jag hört.

Min Sonata-period verkar hålla i sig länge den här gången.
Kan inte få nog av dem just nu.
Beautiful <3

( Oh, and btw, all this wierd stuff I've written previously about being in love: it's gone now.
I guess it was just a phase I had to go through.
I do that from time to time.
Then I realize that I'm making a fool out of myself.
And that's when it's embarrasing for a while until I get something else on my mind.
I'm not saying it wasn't "real", just that I got carried away somehow.
Swept off my feet, so to speak.
It happens to me every so often.
But I'll make it through this time too. I promise. )

Såå, nu vet ni det.
Sorry för bytet av språk mitt i alltihop...
Men jag tänkte allt det där på engelska och då blev det enklast så.
Sånt är livet :)
Och ja, jag är lite smått konstig.
Om ni inte visste det redan.
My mom says I'm special on the inside... (Eller hur, Malin? xD)

Förresten:
"Om man kasta stejn i Hornavan, då säj he plöpp åsså böbbel he..." xD
Om någon ville veta!


Lev & må!

♥ Kiitos