This Ain't Your Fairytale

Mådde lite mysko igår och levde på alvedon, men ändå for jag med Jesper och Malin till Storforsen och grillade. Det hade ju varit så tråkigt att inte fara... Det var roligt i alla fall. Fast vi hittade bara sur och blöt ved som behövde flera liter tändvätska för att ens börja brinna lite smått. Malin var inte glad alls på veden :P
(Eller det pucko som inte hade stängt dörren till vedboden...)
Det jag skulle komma fram till var att inatt så vaknade jag hemma hos Jesper med feberfrossa och varm som en masugn. Frågade Jesper om han hade alvedon, vilket han inte hade. Så jag har inte sovit bra inatt och är fruktansvärt trött nu på morgonen. Vet inte hur mycket feber jag hade, men jag har haft det nog många gånger nu för att veta att när man skakar är det alldeles för hög temperatur i kroppen. Säkert kring 39 grader i alla fall.

Som vanligt så blir jag sjuk igen när förra sjukdomsperioden nästan är över. Resterande delen av den här veckan ska jag ta det lugnt. Måste vara i form för att praktisera på Centrum med Maria till veckan. Känns inte bra att praktisera där och vara sjuk.

Orkar inte ha med någon YouTube idag. Jag hoppas att ingen blir särskilt ledsen över det...
Förresten, vore roligt att veta hur många som läser den här s k i t e n som jag kallar blogg :P
Skämt å sido, skriv en "kråka" i kommentarerna så jag får ett litet hum om hur många som läser detta lite då och då. Och jag menar seriöst att ni ska skriva ordet kråka. Självklart får ni skriva något mer om ni känner ett behov av att göra det :)

Tack och hej, leverpastej.

♥ Kiitos

Ibland så vet jag inte riktigt hur jag ska blicka tillbaka på saker som har hänt i mitt liv. Vissa saker är jag väldigt tveksam inför.
Jag får sådana där undrar-hur-det-hade-blivit-om-jag-hade-reagerat-annorlunda -tankar. Livet är ett enda stort vågspel. Alla val man gör har konsekvenser av något slag. Själv anser jag att konsekvenserna för alla val man gör här i livet absolut inte går att förutse. Synd. Det skulle hjälpa en hel del...

Jag ser på min livssituation just nu som bra. Men jag tror att en av människans "brister" (om man nu vill kalla det så) är att man nog aldrig är riktigt nöjd med det man har. Människan är en varelse som alltid strävar framåt mot det man inte har. Vi är i grunden tävlingsinriktade, vilket jag tror beror på den där överlevnadsinstinkten som för 99,9% av jordens befolkning finns med redan från det man föds. Så därför ska jag nu göra en väldigt seriös lista.

Jag vill...

 ... göra ett asbra projektarbete med Malin
 ... ta det där himla körkortet någon gång
 ... ta studenten och sjunga i kyrkan med Malin
 ... vakna upp dagen efter studenten och känna "this is it"
 ... få ett sommarjobb
 ... veta vad jag vill göra till hösten
 ... lära mig finska
 ... flytta till Finland i några månader
 ... träffa Tony Kristian Kakko och prata med honom
 ... påverka någon med min sång
 ... sjunga på heltid
 ... gifta mig med Jesper och få barn med honom
 ... vara lycklig
 ... hitta min "nisch" här i världen

Där har ni några saker jag vill. Visst finns det fler, och jag skulle kunna fylla en hel sida om jag orkade. Men det är de här sakerna som känns mest aktuella just nu. Om någon frågade mig samma sak om tio år så skulle den personen få ett helt annat svar. Naturligtvis.

För övrigt så hade jag jätteroligt i fredags med Jesper, Malin och Jon. Let's do it again sometime xD
Helgen har i annat fall varit rätt så händelselös. Har suttit hemma och sett på film, spelat tv-spel med Jesper (FF9) och haft det allmänt mysigt.
Körlektion med Ibbe i måndags, vilket gick bra. Fick godkänt på uppfång i alla fall. Men inte backning/vändning eftersom att jag inte klarade alla de olika momenten. Men det var nära. Nästa gång så gäller det. Körkortet HERE I COME!

Dagens YouTube (tribute till Tony Kakko):

http://www.youtube.com/watch?v=kvh2mLPfS_c

http://www.youtube.com/watch?v=HqXbvtPQa3M&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=Lx5mbP9npo0
(Jag var där! xD)


Så, mina vänner, till dess att vi ses igen.

♥ Kiitos

Idag klarade man teoriprovet med "flying colours", som de säger där borta i Amerikat ;)
Shit, vad bra det känns! Nu slipper jag sitta framför den där datorn på körskolan och slita mitt hår pga den där himla repetitionsfasen...
Nu blir det intensiv-körning så jag får det där himla körkortet som alla pratar om någon gång :P
Jag har inte känt någon stress med det där faktiskt. Jag tar det i min egen takt, men jag har bestämt att körkort ska jag ha i mars-april. Och därmed basta!

Och på tal om basta...
( - Snygg övergång där, Cecilia!
- Tack tack, jag vet! Jag är ett schizofrent geni som skriver till mig själv i min egen blogg! xD)
...så ska jag, Malin, Jesper och Jon vara hos Jon i Nystrand imorgon och basta. Det blir väl kanske någon film eller kortspel eller något liknande också. Bara umgås med varandra en fredagkväll. Det kommer nog bli ganska roligt om jag känner de där tre huliganerna rätt... Så kan det gå, när inte haspen är på! Eller... Något i den stilen ^^

Om någon undrar varför mitt inlägg idag är så himla flamsigt, så kan jag ge er två förklaringar i alla fall:

1. Jag klarade teoriprovet imorse, så jag är fortfarande i ett lyriskt tillstånd där jag tycker att allting är fruktansvärt roligt, underhållande och givande.

2. Jag har varit sjuk i lite mer än en vecka nu och inte kunnat träna. Så jag har någon sorts konstig träningsabstinens, även om jag inte tränar så frenetiskt annars. Ungefär 3-4 ggr i veckan. Och av någon outgrundlig anledning så gör denna abstinens att jag är lite smått hyperaktiv...

Så, nu har ni fått svar på varför detta inlägg inte har någon som helst röd tråd som håller ihop det. Även om jag själv tycker att jag borde få en extra stjärna i kanten för min snygga övergång med basta. Jag är en liten sådan där "ordbajsare", jag vet. Men jag kan som inte hjälpa det ibland. Jag har inte kontroll över det alla gånger.

Drömde mig bort idag på bussen hem till Älvsbyn efter teoriprovet i Luleå. Lyssnade på lite Sonata och Northern Kings. (Nu ska jag berätta något aningens mer personligt, så jag får se hur mycket jag skäms när jag läser detta inlägg imorgon.) När jag lyssnar på musik ibland så fantiserar jag om att det är jag som sjunger låten, och jag som står på scen inför en stor publik. Jag är säkert inte ensam om detta...
Men jag vet hur skön känsla det är att stå på scen inför en massa människor och bara få sjunga för allt man är värd. Nog för att jag är en aning för blyg för att ge allt på scenen, men det är bättre nu än för några år sedan. Och jag tänker utveckla det mer eftersom att jag vill verkligen kunna ge 100% av mig själv till publiken. Jag vill att folk ska känna som jag känner när jag hör vissa låtar.
Om jag t ex lyssnar på Draw Me - Sonata Arctica så känner jag med vart enda ord Tony sjunger. Han lägger in sådan känsla i orden att det verkligen känns så underbart äkta! Jag vill kunna sjunga så, jag vill kunna inge en känsla i folk som de sedan kommer ihåg när de hör låten. Jag vill kunna få folk att känna som jag känner när jag sjunger låten och vad texten verkligen betyder. Att låten har en mening, att den är speciellt just för DIG och riktad till DIG just nu. Så vill jag att folk ska känna.

Jag vet att det låter lite konstigt. Men jag vill att musiken och sången ska kännas, inte bara höras.

Det är mitt mål.

Oj, vad seriöst det blev nu... Jag får mina sådana där stunder ibland när jag bara verkligen måste skriva av mig. Tack för att det finns någon som vill läsa i alla fall. Om det nu är någon som kommer att läsa det här ;)

Dagens YouTubes:

http://www.youtube.com/watch?v=kvh2mLPfS_c  
Tony Kakko (Nuclear Blast All-Stars) - Ruling The World

http://www.youtube.com/watch?v=EOs2TSXTOkQ  
Ville Valo feat. Natalia Avelon - Summer Wine

http://www.youtube.com/watch?v=3W9nAACkKas
Tuomas Holopainen & Marco Hietala - While Your Lips Are Still Red


Förresten, kolla gärna in min pixbox: www.shamandalie.pixbox.se
Har nya bilder på resan till Umeå och konserten med Nightwish!
Jag lovar, de är värda att ta en titt på :)


Until we meet again, then.


♥ Kiitos

Får man skriva det som ett ord egentligen? Jag undrar jag... Känns lite konstigt. Jajja.
Idag är det söndag, dagen före måndag. Och det känns jobbigt.
Är fortfarande ganska sjuk, kommer antagligen att däcka efter skolan imorgon. Fast vi ska ju till Boden och titta på klänningar. Men jag brukar ju ändå alltid somna i bilen när resan tar mer än ca 10 minuter. Och så har det varit sedan jag var liten -_-' 
Mormor skulle nog också följa och titta på lite klänningar. Än så länge är det jag, Malin, mamma och mormor. Malins mamma Monica skulle kanske följa hon med. Vi får se hur det blir :)

Har börjat funderar på vad fasen jag och Malin ska göra av vårt projektarbete. Vi måste bestämma låtar, ev scendekoration, när vi ska ha den och för vem, när vi ska hinna öva osv... Det jag oroar mig för är om vi kommer hinna med allt. Jag har också börjat ifrågasätta om jag verkligen vill söka in på Framnäs. Jag känner ju så himla starkt att jag vill lära mig finska också. Och jag vet inte om jag har de musikteoretiska kunskaperna än som behövs för att klara intagningsproven. Jag kan läsa noter, men än så länge är jag bara en amatör när det gäller ackord och sådant. Jag måste prata med Anna-Greta och kolla upp på internet hur det är. Det som är synd är ju att Anna-Greta blir mammaledig i april, så då blir det lite svårt att få hennes hjälp.

När folk frågar mig:
"Jaha, vad ska du göra efter gymnasiet då?" så svarar jag oftast:
"Jaa, jag hade kanske tänkt söka till en sång- och musiklinje på Framnäs som är ett år. Och så vill jag lära mig finska, kanske bo där ett tag också". När jag nämner finska så får jag 99,9% av gångerna en väldigt frågande min som sedan går över i en "skämtar-hon-med-mig-nu-eller-är-hon-verkligen-seriös-min".
Det följs av frågan:
"Men varför just FINSKA?", på vilken jag inte kan svara något bättre än:
"För att jag tycker att det är ett sånt vackert språk. Jag har helt enkelt fastnat för det, det är som att någonting drar mig till det. Jag vet inte riktigt varför egentligen..."
Och jag kan verkligen inte förklara det bättre än så. Det är någonting som drar mig till språket, landet och kulturen. Jag kan inte förklara det bättre än så. Det känns som att det är meningen att jag ska lära mig, som att det passar in på mig på något sätt. Nu blir jag väldigt "romantisk" och fånigt poetisk känner jag... Men det är så det känns.
Språk är någonting som jag alltid har varit fascinerad av och tyckt om att studera.
Och mitt intresse för att sjunga antar jag är en del av min fascination för språk. Jag tycker om att kunna uttrycka mig genom orden som dessutom är tonsatta. Jag vet vad jag tycker om att syssla med, men jag vet inte VAD jag ska göra av det, som jag säkert har skrivit förut.

Trots mina förkylningsdimmor så kommer jag ihåg hela den underbara filmen Moulin Rouge som jag såg igår. Fullkomligt underbar film! De sjunger så vackert (Ewan McGregor & Nicole Kidman) och de oerhört fyndigt ihopsatta medleys som de har är jätteroliga att höra på :) Till alla som inte har sett filmen: SE DEN!

Orkar inte göra YouTube idag, så det blir bara "låttips" eller vad man nu ska kalla det...

Dagens låtar:

High Hopes (Live) - Nightwish (End of an Era)
The Cage - Sonata Arctica
Gone With The Sin - HIM
Jam (Hidden Track) - Sonata Arctica


And once again I'm going to declare my worship of Tony Kakko to everyone who has the patience to read this schizofrenic change into another language... (I am truly sorry, I do not know what happens to me sometimes. I  guess I just have to get the English words out of my system or something.)

I played Ashes To Ashes - Northern Kings on my cellphone yesterday before I went to sleep, and I just can't help but to feel this great admiration for this man. He truly is a natural at what he does. I must confess that I am a bit jealous at his talent ;)

Tony, you seriously rock my world <3 You make the sun shine on me even on my darkest days. Thank you.

♥ Kiitos

Eller... Kanske inte riktigt. Jag vet vad jag egentligen måste göra, men istället så sitter jag här och skriver på den här himla bloggen :P
Typiskt mig.

Till veckan har jag följande att sysselsätta mig själv med:
Måndag - redovisning på engelskan, terminsuppspelning, körlektion med Ibbe, pröva balklänningar i Boden klockan 17.00.
Tisdag - redovisning svenska C
Onsdag - (ingenting än så länge...)
Torsdag - teoriprovet i Luleå på morgonen, prov i engelska C på "eftermiddagen"
Fredag - "Framtidsresan" 12.00-15.00

Det som håller mig uppe just nu är väl att det är SPORTLOV vecka 9... Blev dunderförkyld i tisdags och jag mår verkligen inte bra just nu. Blev snurrig nyss bara av att jag sjöng med lite till en låt på datorn. Så ska det nog inte bli tror jag...

Har haft lite problem med detta inlägg pga första gången jag skrev det så lyckades min dator radera halva och jag hittade inte igen resten. Så det här skulle egentligen ha blivit publicerat för någon dag sedan. Minns inte vad jag skrev så det är förlorat till... Ja, vars det nu tog vägen.
Nu ska jag börja med något nytt hade jag tänkt. Så här kommer (tadaa!)

Dagens YouTube:

http://uk.youtube.com/watch?v=tvm6fc3z0GM Nightwish - Slaying The Dreamer (The End Of An Era LIVE)

Alla som ids läsa detta får nöja sig med en länk idag. Jag orkar inge mer än så. Men jag lovar att nästa gång blir det fler än en i alla fall.


♥ Kiitos

När jag inte kan somna, eller när jag mår riktigt dåligt, är det musik som hjälper mig.
Jag kopplar in hörlurarna till min telefon och lyssnar på lite Sonata, Nightwish eller Northern Kings.
Different songs for different moods...
Ibland känner jag att jag bara skulle vilja försvinna i musiken och i stämmorna som slingrar sig genom låten.
Om det vore så enkelt.

Är jag barnslig som vill slippa undan från verkligheten?
Att jag ibland bara inte orkar ta det ansvar som alla verkar vilja att jag tar på mig hela tiden?
Är detta vad som kallas att "växa upp"?
Jag gillar inte när jag får sådana här tankar. De stör mig och jag vill inte ta itu med dem.
På något konstigt sätt så längtar jag mycket efter min barndoms bekymmerslösa somrar med bad, kompisar och inga större problem än vem man ska leka med nästa dag...
Men ändå skulle jag verkligen inte vilja byta det med det liv jag har idag. Med den tillvaro som jag har nu.
Det är så svårt!
Och jag (som har sådan oerhörd rädsla för förändringar och situationer utan "säkerhetslina") får bara ont i magen när jag tänker på det. Varför ska det vara sådan press på VAD man ska göra efter gymnasiet?
Det skulle vara så enkelt om man bara fick tid på sig att fundera...
Jag vet inte vad jag vill bli. Och det kommer säkert att ändras senare i mitt liv. Men jag vill kunna känna att jag har betänketid, inte att jag måste skynda skynda skynda mig att hitta på vad jag vill göra resten av mitt liv.

En del av mig skulle gärna vilja bli artist på heltid och leva på det. Men då kommer de där "realistiska" tankarna om att det är så svårt att försörja sig på det, man måste få gig, folk som lyssnar på musiken, egna låtar och ett band framför allt! Jag älskar att sjunga, och jag skulle gärna jobba med det jämt. Då kommer alltid det där himla ordet "MEN" upp i mitt huvud. JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!
Om man ändå kunde anlita någon som bestämde åt en...
Musiken är mitt liv, men kan jag leva av den?

Dagens låtar:

Caleb - Sonata Arctica
Om Black Jim - Joakim Thåström
Respect The Wilderness - Sonata Arctica
Into The Storm - Blind Guardian
Night Of Passion - The Poodles


♥ Kiitos

Tjohoo allihopa!

I fredags var jag, Malin, Jesper, Jon, Lisa och Kicki på Pentryt i Piteå. Det var jätteroligt!
Aldrig att jag skulle ha lika kul utan dig, Malin ;) PiC! (Om nu någon fattar vad jag menar med det... 10 poäng till den som vet vad förkortningen betyder!)
Vi dansade som tokar och svettades floder. Men det var kopiöst roligt i alla fall! Jag hoppas att din 19-årsdag blev bra, Malin. Det förtjänar du ^^
Natten till lördag kan man väl beskriva som... lite smått underlig. Malin, Jesper och Jon vet vad jag pratar om.

Lördag så följde jag med hem till Malin för att äta lite fika och umgås framför Singstar. För övrigt så äger vi alla i Singstar! (GRILLKORV!!! Eller hur, Malin?) Sen skickade Jon sms och frågade om det var okej att han kom och var med oss. Tydligen så var hans syrras 30-års fest inte så rolig för just honom... Vilket jag förstår. Så han kom förbi och vi såg på film (Conan Barbaren ftw! :P). Dracula 2001 var ganska bra. Lite B-film, men inte så där att man blir urless och bara vill sova eller skratta sig fördärvad.
Jag bad Jon snällt om skjuts hem, och han gick med på det. Men eftersom att han hade varit vaken i ca 40 timmar i sträck, så somnade han hos Malin... Och det gick inte att väcka honom. Så det blev att sova över där för oss båda... Synd att du var i Boden/Luleå, Jesper. Du missade något ;)

Idag (söndag) var vi kvar hos Malin till kvart över sex ungefär. Det blev mera fika och Singstar med hennes kusiner. Och nu sitter jag här hemma och skriver i min blogg. Lite töntigt måste jag säga. Men varför inte passa på när man nu ändå har en? Nu ska jag göra något annat som jag egentligen inte behöver göra men jag gör det bara för att det är roligare än filosofi...

♥ Kiitos

Jag blir galen när jag tänker på den där karln... En av de saker som jag vill göra innan jag dör är att träffa honom och få prata med honom. Jag vet att jag låter lite som en stalker, men det är verkligen inte på det sättet. Han är en sådan inspiration till mig. Jag vill stå framför honom och titta honom i ögonen och säga: "Tack så mycket för all den glädje du och bandet har gett mig med er musik. Kiitos, Tony". Har funderat på att skicka ett "snail-mail" (som de kallar det på hemsidan) till honom och tacka för spelningen i Haparanda 26/12. Men när jag sitter där och försöker hitta på något att skriva så känns det så... Jag vet inte riktigt. Lite plastigt och fejkat på något sätt. Jag vill att han ska förstå (om han någon gång läser det) att jag är allvarlig. Jag vill inte att det ska bli ännu ett brev i mängden som det står samma sak i som alla andra. Jag vill att det ska vara personligt, och det bästa vore ju att få träffa honom "på riktigt" eller vad man nu ska säga... Men det är väldigt liten chans att det någonsin händer. Jag får nog fortsätta drömma då... *suck*

Nog av detta dagdrömmeri nu. Idag fyller min Partner in Crime (Malin) 19 år, och det blir röja ikväll. Eller inte så mycket röja precis. Mer födelsedagsfest på fem stycken. Vi hade tänkt fara på Pentryt ikväll och se vad som händer där. Huliganerna som ska med är jag, Jesper, Malin, Hanna och vår chaffis Jon ;) Jag har en känsla av att det blir himla roligt! Det brukar bli det när Malin och Jesper är med. Himla galningar till Vidselsbor... hehe.

Vi får väl se hur föret är, eftersom att det snöar och blåser här i Älvsbyn. Vi håller tummarna för att vi inte ska flyga av vägen när vi far dit.

Nu ska jag vänta på min varma choklad som Malin kommer med från Ätbart. Och fortsätta med mina underbara dagdrömmar om Tony Kakko... <3

♥ Kiitos